langtansbarnet

Vårt liv med ett efterlängtat barn

Julskype

Då var det julafton och vi har redan fått den finaste presenten. Skype med vår fina pojke <3. Det började dock med teknikstrul då ljudet var borta och de inte kunde höra vad vi sa. Vi såg, medan vi försökte reda ut vad som var fel, hur han öppnade den lilla ryggsäcken vi skickat men en gosedjurskanin i och tittade i vår lilla fotobok. Vi löste strulet till sist med att vi använde min laptop istället för vår surfplatta. Både vi och Henry var mycket mer avslappnande denna gång och inte så nervösa och det blev en riktigt fin stund. Han var glad för kaninen och hade gett den ett namn men ryggsäcken var för liten tyckte han och dessutom i fel färg. Han gillar röd och blå och den var grön. Tja, man kan ju inte pricka in allt 🙂 Vi hade lite julklappar som vi öppnade till honom. Han fick tre tröjor, bilar och en magnetisk ritplatta som han hade sist vi Skypade och som han gillade. Han blev glad för klapparna och vi lekte lite med bilarna och han hade också en bil all leka med. Vi ritade också bilder till varandra. Henry visade sina kaniner som han hade på första bilden vi fick på honom och socialarbetaren berättade att han säger att de är hans barn. Vi hämtade också lite gosedjur och visade honom. Efter en stund fick han lite kex att äta och vi hämtade pepparkakor och så satt vi och åt och vi låtsades att vi gav varandra av våra kex och kakor. Henry tyckte detta var kul och vi matade även gosedjuren. Vi fick fin respons av honom på det vi gjorde och interagerade på ett mer direkt sätt denna gången, precis som vi hoppades. Blev lite kort prat med socialarbetaren om Henrys namn och som vi förstått från papperna så kallas han Henry, men det uttalas lite annorlunda, typ Havvi.

När det gäller pappersarbetet så fick vi ju till sist papperna förra veckan och vi träffade i måndags vår handläggare för att hon skulle skriva på samtycket. Hon var noga med att förbereda oss på att det inte bara kommer bli en dans på rosor och pratade mycket om de svårigheter som kan uppkomma.  Hon sa att hon hoppades att vi inte tyckte att hon var för negativ och inte låter oss glädjas åt att vi ska få barn. Mathias sa att det blev lite mycket negativt och hon förstod och förklarade det hela med att hon inte har skrivit våran utredning (vår förra handläggare bytte jobb precis när vi skickat våra papper till Taiwan) och inte varit med oss hela processen. Vi sa att vi redan är mycket medvetna om att det inte är så enkelt att adoptera ett lite äldre barn och hon verkade förstå att vi inte är naiva. Vi gick därifrån med vårt samtycke i alla fall och hon hade aldrig tvivlat på att skriva på det. Vi lämnade samma dag vår papper hos Notarius Publicus som legaliserade och stämplade dokumenten. I går skickade vi vidare papperna till UD. I ett mail till BV frågade vi hur lång tid det kan ta innan vi kan få besked om resa. De svarade att det är mycket svårt att sia om det. Det beror på vilken domare och domstol vi får. Hon skrev 2-3 månader men skrev att hon hoppades på att det går snabbare för att ”han har ju redan fått vänta på tok för länge” och vi kan inte annat än att instämma. Vi försöker nu hålla kvar den sköna känslan vi hade efter Skypen och tro att det flyter på nu.

God Jul önskar vi i väntans tid!

collage_20151224111645641

Annonser
2 Kommentarer »

Barnbeskedet – det officiella! + Känslor hit och dit.


Idag är en sådan där dag där känslorna kastar en hit och dit, det händer mycket och det är lite svårt att greppa helheten. (Varning för att tider och dagar kanske blandas ihop i inlägget).

Den senaste veckan eller så, sedan Henrys dokument blev färdigstämplade på de sociala myndigheterna i Taiwan har jag och Ella jobbat på tillsammans med våra fantastiska kontakter på BV för att kunna skicka iväg alla nödvändiga dokument så fort som möjligt så att den sista delen av adoptionen, rättsprocessen som ska göra vår son till vår son även juridiskt, kan börja. Min dag som är jobbledig inleds med att jag ser ett anförande med en politiker som håller ett starkt anförande i riksdagen precis innan beslutet om att införa id-kontroller för flyktingar tas. Hon (och partiet) är emot förslaget och oavsett var man står politiskt så  är det ett kraftfullt budskap om människors lika värde och rätt till en säker tillvarooch jag blir djupt berörd av hennes mod och retorik. Förslaget gick i genom med det här var i alla fall någon som stod upp och sade ifrån med hjälp av mänskliga och verkliga berättelser. Direkt efteråt tittar jag på ett klipp från Musikhjälpen där operasångaren Rickard Söderberg sjunger Stad i ljus på Stora torget i Linköping tillsammans med en spontankör utanför buren på säkert 1000 personer. (Det går att se klippet här, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=6329010) Det är så magiskt att jag börjar gråta ensam framför datorn. Sedan kommer avin för Henrys adoptionsdokument i brevlådan. Det är rekommenderat brev så vi kan hämta ut det efter kl 16 idag! Yes! Ikväll blir det firande. Ella messar hjärtan och en länk till BV:s hemsida. De har lagt upp det officiella barnbeskedet för vår FAMILJ med några fina ord och jag börjar nästan grina igen. Det står att vi har väntat i 14 månader. Ja, så är det nog. Fast egentligen är det ju mycket längre.

Inget moment i en adoptionsprocess är ju dock som bekant utan byråkrati (nästan) och strax före jul ska vi träffa Notarius Publicus i Malmö som ska vidimera diverse underskrifter. Ett möte med vår adoptionshandläggare är inbokat till måndag. Då kommer vi att få vårt samtycke. Yes! Hen lyckades ”trycka in oss” i sitt schema med kort varsel under sin sista jobbdag innan julledigheten. Detta gör att vi i alla fall kan börja den berömda ”runtskickningen” av dokument som ska stämplas på UD, ambassader och allt vad det kan vara innan den stora julledigheten börjar. Dessutom har vi ett nytt Skypetillfälle med Henry – på julaftons morgon! Det ska bli roligt att köpa julklapp som ”han kan få” på Skype.  🙂 Vad som ska skickas i pappersväg och när har jag inte full koll på ska erkännas. Som vanligt tar jag ett praktiskt moment i taget för att överhuvudtaget kunna hänga med. Byråkratiskt pappersarbete är inte min starka sida, men det känns helt ok. Jag får uthärda. Det som i slutändan spelar någon roll är ändå resebeskedet och att vi då äntligen ska få träffa vår lilla påg.

Det är verkligen saker som både börjar, fortsätter och tar slut idag. En veckoutgiven nyhetstidning som jag tycker mycket om och som jag har skrivit för från och till under två års tid utkom med sista numret idag. Den heter Skånes Fria Tidning och har varit en alternativ röst i ett medielandskap som tyvärr ser allt mer likriktat ut. Det var lite vemodigt att hålla i sista numret. Jag läser också en artikel i en adoptionstidning om en mammas anknytning till sitt barn, ett ämne som inte är så väldokumenterat. Det är ganska ”osminkad” berättelse om både glädje och svårigheter i att lära känna sitt barn. Det är tacksamt även med de ”svåra” berättelserna. Det känns som att det förbereder en på att det periodvis kan bli jobbigt att vara adoptivförälder. Men å andra sidan, vilken förälder kämpar inte med sin vuxenroll i perioder?

Jag vill passa på att tacka för det här året och hoppas på ett fantastiskt och medmänskligt 2016!

Allt gott! //Mathias

 

1 Kommentar »

Nästa steg

Idag är en bättre dag! Vi fick mail från BV som skrev att vårt kontrakt skickas idag från Taiwan. Förmodligen har vi det nästa vecka 🙂

Äntligen ett steg närmre. Nu återstår att se hur domstolsprocessen blir. Hoppas såklart på att det går snabbt och smidigt.

Vi har skickat ett dokument till den översättare vi haft hjälp av tidigare. Väntar nu på att hon ska bekräfta och skicka översättningen till oss. Sen tror jag att de allra flesta papperna är förberedda så vi snabbt kan få ner allt till Taiwan tillsammans med kontraktet.

/Ella

 

1 Kommentar »

Nytt medgivande

Ja, då var det tredje medgivandet godkänt. Känner inget denna gång, det är bara ett papper. Väntan är riktigt jobbig nu. Vet snart inte riktigt var jag ska bli av. Hur kan det ta tre månader att skriva ett kontrakt?! Förra veckan mailade vi till BV. De hörde av sig till Cathwel som i sin tur hörde sig för på socialförvaltningen i Taiwan där papperna finns. Kanske nästa vecka sa de då. Nu är det onsdag och fortfarande ingenting. Tiden går. Ytterligare en jul utan barn. Hoppades att jag skulle gå på föräldraledigt i anslutning till julledigheten men nej. Hade varit skönt att inte jobba de grå sjukmånaderna januari och ”vabruari” men börjar tappa hoppet nu. Henry fyller fem i slutet på mars. Kommer vi fortfarande vänta på att få åka då? Vill inte. Blev ett deppigt och pessimistiskt inlägg men det är en sån dag idag.

/Ella

3 Kommentarer »