langtansbarnet

Vårt liv med ett efterlängtat barn

República de Colombia!

Idag ringde vi AC för att prata om våra adoptionsmöjligheter. Vi har varit inställda på Thailand ett tag och fick reda på att det finns plats för en ansökning till i år. Däremot tar det tydligen väldigt lång tid att få bb (vår kontakt lät lite skeptisk) och vi blev istället rekommenderade att söka från Colombia. Det innebär att vi får vara beredda på att ta emot ett barn upp till 3 år (vi hade egentligen tänkt oss upp till 2 år). Efter en ganska kort överläggning bestämde jag och Ella oss för att Colombia skulle funka väldigt bra! Att etnicitet/hudfärg inte spelar någon behöver väl knappast understrykas! Papperna skickas inte från Sverige förrän om cirka 1 1/2 år, men å andra sidan kan det gå det snabbt när det väl är gjort. Vi ringde upp AC igen och bekräftade att det framför allt är Colombia som gäller nu. Vi står dock fortfarande kvar på ”intresselistan” för Thailand och Vietnam.

Nu är vi alltså tillbaka på den världsdel vi diskuterade från allra första början, Sydamerika. Jag tror mycket på att barnet ska kunna hålla fast vid sitt ursprung om det finns intresse för det och då är Malmö, som vi bor i perfekt med alla sina invånare med latinamerikansk bakgrund. Det latinamerikanska förenings- och kulturlivet är mycket aktivt och syns året runt på olika musik- och dansfestivaler och andra evenemang. Dessutom har vi vänner och bekanta med ursprung i flera olika latinamerikanska länder. Magkänslan och hjärtat säger ja!

Vistelsetiden i Colombia är ungefär 6-10 veckor och det är relativt lång tid. Då gäller det att se fördelarna med vistelsen och verkligen utnyttja tiden. Vi lär inte ha tråkigt, även om mycket av energin så klart kommer att gå åt till praktiska saker och väntan på att barnet ska bli vårt på riktigt. Det ska bli otroligt spännande att utforska det land där barnet kommer ifrån. Om han eller hon har indianskt ursprung så är det bara ett extra plus. Det är en rik kultur som både jag och Ella intresserar oss för.

Nu handlar det om att vänta igen. Men: Yo creo en Colombia!

 / Mathias

Annonser
11 Kommentarer »

Mail!

I måndags ringde jag AC för att kolla läget och höra lite hur det går med vårt ärende. Kvinnan jag pratade med sa att adoptionsrådgivarna fortfarande var på semester och att de återkommer nästa vecka. Ok, tänkte jag, det var väl väntat och tänkte att vi får vänta tills måndag.

Nyss kollade Mathias sin mail och vi hade fått ett meddelande från AC. Hon som skrev hade läst vår utredning och bad oss ringa upp för vidare diskussion om vår adoption. Härligt!! Nu börjar de röra lite på sig 🙂

Återkommer i morgon med mer…

/Ella

Lämna en kommentar »

Hemma

Så var vi hemma igen. Vi har haft en mycket skön vecka på landet. En hel del sol, ingen AC men det är ju semestertider så det var ganska väntat. Vi har pratat mycket om adoptionen och det hela börjar bli mer verkligt, snart vet vi vilket land vi ska adoptera från. Vi är på gång! Vi ska bli föräldrar! I morgon börjar en ny vecka, vi får se vad den har att bjuda på 🙂

Under veckan har vi hunnit med massa roligt och varit kreativa på olika sätt. Komponerat musik, gjort bröllopsalbum, lagat och ätit god mat, läst, skrivit, stickat och badat i sjön och vi har fortfarande semesterdagar kvar!

  

/Ella

Lämna en kommentar »

Sol?

Då bär det av till landet. Ska bli härligt! Hoppas på sol och AC.

/Ella

2 Kommentarer »

Semesterhelg

Det är nu lördag och vi har inte hört något från AC ännu. Nu är det bara att hoppas på nästa vecka.

Gruppen på facebook som jag är med i är kul, man får verkligen ta del av så mycket olika saker. Barnbesked, väntanfrustration, semesterbilder, diskussioner och länkar. En i gruppen skrev att hon läst om en studie om föräldrarskap där man kommit fram till att föräldrar som adopterat har högre livskvalitet än andra föräldrar. Man har mätt psykologiskt välbefinnande och känsla av sammanhang hos par som adopterat, par som fått barn genom IVF, par som misslyckats med IVF-behandling och par som inte har haft några infertilitetsproblem. Föräldrar som adopterat hade de högsta resultaten.

https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2012/Juli/Hog-livskvalitet-hos-par-som-har-adopterat/

Jag tycker resultatet är bra, det visar på att det inte har någon betydelse på vilket sätt man får barn. Att adoption är helt jämställt IVF som alternativ vid barnlöshet. Par som inte kan få barn borde få reda på vilka alternativ de har och sen fatta beslut om vilket sätt de vill bil föräldrar. Jag läste någonstans om hur mycket IVF-behandlingar kostar samhället i jämförelse med adoption och det är rätt mycket mer. Jag vågar inte skriva några siffror, men det jag kan säga att det samhället ger par som adopterar är ett bidrag på 40 000 kr som man får när man kommit hem med sitt barn. En idé som kommit upp i samband med den diskussionen är att ofrivilligt barnlösa par ska få en ”barnpeng” som de sen får lägga på det alternativ som de väljer. Tycker detta låter alldeles ypperligt.

Vi har verkligen kommit in i semesterlivet nu och mår bra. Vi har varit på olika musikevenemang, lagat god mat, varit en kort sväng på en festival och ska ikväll på födelsedagsfest. Sen blir det landet.

/Ella

Jag delar med mig av den till er.

Lämna en kommentar »

Gomorron!

Blev tipsad på Facebook om ett inslag om adoption i Gomorron Sverige. Ett mycket fint samtal om att adoptera barn med i förväg kända särskilda behov men också om adoption i allmänhet och glädjen i att se sitt barn utvecklas.

http://www.svtplay.se/klipp/184140/gomorron-sverige-adoptivbarn-med-sarskilda-behov

/Ella

1 Kommentar »

Resekoffert

Igår var vi på IKEA och hittade en resekoffert som vi köpte. Tyckte att den passade bra just nu.  Än så länge får den fungera som förvarning för mina gamla gosedjur som syskonbarnen kan leka med när de kommer på besök. Den är också en lite påminnelse om att ett barn så småningom ska flytta in här. Gillar symboliken att det är en resekoffert eftersom vi ska göra vårt livs resa när vi hämtar vårt barn.

/Ella

Lämna en kommentar »

Semestertankar

Äntligen är det semester, en välbehövd sådan för oss båda. Det ger en också mer tid att tänka och reflektera och det känns tydligare att livet är mer än bara jobbet. Efter semestern börjar jag på mitt nya jobb, även det på en förskola, och det känns skönt med lite förändring även om jag kommer sakna barnen och mina kollegor. Just nu är adoptionsprocessen en stor del av livet. Det slog mig nyss att det jobbigaste för mig med att var ofrivilligt barnlös är inte att jag inte kan få biologiska barn utan adoptionsprocessen ska ta så lång tid och att inte kunna påverka det på något sätt. Jag läser just nu om boken ”Längtansbarnen” och blir mer berörd än förra gången jag läste den. I fredags var jag och Mathias ute och firade semestern. Vi satt och pratade om barnuppfostran och hur vi vill bli som föräldrar och det känns som vi är på samma bana och har samma tankar kring föräldraskapet. Känns härligt!

Jag träffade för några dagar sen med en vän som väntar sitt andra barn. Vi gick en sväng på stan och tittade på små babykläder och pratade barnnamn. Hon frågade om vi hade någon lista på namn vi kan tänka oss. Vi har ingen konkret lista men har pratat om namn vi tycker om. Både när det gäller namn och barnprylar så har jag tänkt att det inte är riktigt aktuellt än, det gäller inte oss. Men det börjar faktiskt bli dags nu. Även om det kan ta tre år innan vi har vår barn så känner jag att jag måste få förbereda mig och inse att vi är på väg att bli en liten familj. Det kan hända mycket innan vi är framme, vi kanske inte ens bor kvar i den här lägenheten. Men det spelar ingen roll. Vi får utgå från där vi är nu och förbereda familjelivet. Jag vill få bort spärren att familjelivet inte gäller oss längre, för det gör det. Nästa gång jag hittar någon söt leksak jag riktigt fastnar för ska jag köpa den till vårt barn.

/Ella

3 Kommentarer »

Igenkänning

Jag lyssnade idag efter rekommendationer från flera håll på Sommar med Klara Zimmergren. Hon berättade om sin barnlängtan och sin adoptionsprocess. Hon gjorde det på ett öppet och humoristiskt sätt och jag kände igen mig i mycket. Innan vi satt igång processen läste jag mycket om adoption och olika personerns upplevelser av processen. Nu när vi har kommit en bit in på resan och jag läser om texterna så känner jag förstås igen mig mer. Jag är så glad att vi sluppit genomgå massa IVF-försök men längtan är lika stark ändå. I en bok skriver ett par som väntade på att få skicka sina papper om frustrationen att inte höra något från Adoptionsorganisationen utan det bara är tyst. De menade att det är bättre att få ett samtal och få höra att det inte hänt något än att inte höra något alls. Detta håller jag med om.

Sen sist har vi fått svar på vår fråga till BV om de har något annat land att rekommnedera oss. De svarade att de skulle i så fall vara Sri Lanka, men de förhandlar om sitt avtal just nu och tar inte emot några ansökningar för tillfället. Vi har också fått svar från AC, att det tagit emot vår ansökningsmapp och återkommer så snart de kan för vidare diskussion om de länder vi föreslagit.

/Ella

Lämna en kommentar »