langtansbarnet

Vårt liv med ett efterlängtat barn

Lämna över bollen

Dags för lite uppdatering igen (varnar för lite gnäll). 11 nya bilder och lite uppdatering kom för en dryg vecka sen och jag vill bara ha mer och mer.

Men efter bra flyt med processen så skulle det såklart krångla på sista anhalten. Inte så allvarligt men det tar energi. Förra fredagen skickade vi papperna till den Taiwanesiska ambassaden för legalisering och de sista stämplarna. På tisdag eftermiddag ringer de och säger att de saknas pengar för att få expresshandläggningen som tar två dagar istället för fyra. Vi hade glömt att betala den extra summan för varje dokument och hade bara betalt för ett. Vår miss. Men jag sa att jag skulle komplettera omgående (såg hur pengarna fick vingar). Kvinnan jag pratade med var nöjd och påminde mig om att de hade stängt på onsdagen då Taiwan firar nationaldag. Jag tänkte kanske lite naivt att de då skulle göra klart handläggningen så vi kunde ha papperna torsdag eller fredag eftersom jag lovat överföra pengarna direkt som hon bett mig göra. Men på fredagen låg ingen avi i lådan. Jag ringde och då menade hon på att handläggningen började på torsdagen när de fått den fulla betalningen och att de skickar dokumenten på måndagen. Kanske rimligt, kanske byråkrati när den är som segast. Men när man är i en process där varje dag är en dags extra jobbig väntan så blir man frustrerad, vilket kvinnan nog märkte. Idag kom brevet till sist. Jag kopierade dem och gjorde i ordning brevet med alla handlingarna som nu är på väg till Barnens Vänner för vidare förmedling till Cathwel i Taiwan. Då kan sen domstolsprocessen börja och även vår väntan på resebesked. Nu ligger inte bollen hos oss längre och vi kan inte påverka processen.

Väntan sitter nu i kroppen och längtan efter att få resa är stark. Kanske blir den extra stark då jag letar nytt jobb och vill komma vidare i livet även på jobbfronten. Behöver ett jobb som ger mer energi än det tar.

Vi har också skickat iväg en liten låda med lodjuret, fotoboken och ett litet armband Henry gjort. Hoppas att Lo blir glad ❤

Vår kontakt på Barnens vänner försöker nu få till Skypetid till oss och är mån om att det kommer igång så snart som möjligt. Ser fram emot att se lillebror lite mer på riktigt. Höra och se honom röra sig och prata.

_20181016_211348

/Ella

 

 

Annonser
1 Kommentar »

Det rullar på!

Vi har landat lite efter barnbeskedet och de rosa molnen har skingrats lite. Vi jobbar på och förbereder vi oss mentalt för nästa ovissa väntan.  Jag vet inte hur många gånger jag svart på frågan ”när åker ni till Taiwan?” den senaste veckan. Jag pratar gärna om adoptionen och svarar gärna, men det är tråkigt att inte kunna ge något roligare svar än att den generella väntetiden mellan barnbesked och resebesked är 4-6 månader. Att vi inte vet mer än så.

Men processen flyter faktiskt på bra, det är nästan så jag inte vågar tro på det. I torsdags fick vi ett mail om att våra kontrakt på på gång och idag fick vi veta att Barnens vänner tagit emot våra kontrakt och att de skickar den rekommenderat till oss i morgon. Härligt! På fredag ska vi träffa vår handläggare på familjerätten för att skriva samtycket och nästa vecka ska vi till Notarius Publicus för att få våra papper stämplade.

Vi har också valt ett namn till vår pojke. Han ska få tilltalsnamnet Lo, men kommer också få behålla sitt taiwanesiska namn. Något roligt vi har framför oss är att göra en liten pekbok till honom som vi ska skicka ner tillsammans med ett litet gosedjur. Det blir ett liten symbolisk mjukis-lodjur, som hängt med mig sen jag var liten. Hoppas att han gillar den. Vi har fått se två bilder på honom och han är såklart världens sötaste, vår Lo ❤

Lodjur

/Ella

 

1 Kommentar »

Barnbesked!

Måndag morgon. Vaknar upp efter ett val med mörka moln över sig. Inte någon direkt vidare lust att gå till jobbet. Henry såg bilden vi har i köket på sina bröder och började prata om att han var yngst. Han sa också ”när lillebroster kommer så kommer jag vara mellan. Jag hoppas att de ringer idag, men det gör de nog inte”. Nä, det gör de nog inte tänkte jag. Skrev på min sida på Facebook. ”Kom igen Måndag 10/9, ge mig något postitivt”.

Hade en lektion på jobbet och hade lagt min mobil åt sidan. När eleverna gått tittade jag på mobilen och hade ett missat samtal från vår adoptionsorganisation och ett mail. Vår kontakt skrev att hon försökt nå mig och Mathias och bad oss ringa tillbaka när vi kunde. Med fjärilar i magen ringde jag upp henne. Grattis! sa hon. Vi hade blivit valda i matchningen av barnet vi fått förfrågan om 🙂 Vi pratade en liten stund om barnet och hur vi går vidare. Jag försökte lyssna och ta in informationen uppe bland molnen.

Henry har fått en lillebror, han fyller snart 4 år!! Vi har blivit tvåbarnsföräldrar 🙂 Kl 9.48.

Jag ringde Mathias som inte svarade. Han skulle jobba kväll och var hemma. Ringde igen. Väntade och sprang runt som en yr höna på jobbet. Berättade för de närmaste kollegorna. Mathias ringde till sist upp och jag sa ”Hej Pappa!” Va? sa han. Och jag berättade. Sen löste han det så att han blev ledig från jobb och jag löste det så jag kunde gå ifrån lite tidigare. På ett av dokumenten som vi fick mailat till oss fanns en fotokopia på vår pojke. Bilden var mörk och svår att se ordentligt, men en första bild av honom fick vi alla fall. När vi skickat in vårt godkännande till adoptionsvillkoren så ska vi få fler bilder. Vi möttes vid 15-tiden upp hemma och gick sen tillsammans och hämta Henry som var utomhus på idrottsplatsen med Fritids. Vi satte oss ner på en bänk och berättade att han blivit storebror. Vilken lycka 🙂 ❤ Han blev verkligen jätteglad! Vi berättade också för två av fritidspersonalen. Sen gick vi bort och fikade och smälte det hela. ”Jag har blivit storebror” sa Henry gång på gång.

Sen fick vi ringa runt till familjen och berätta den glada nyheten.

Känns fantastiskt! Beskedet kom precis när vi behövde det!

/Ella

2 Kommentarer »

Beslutet

Så kom måndagen och vi väntade på att få svar från vår kontakt på Barnens vänner, vilket vi fick en bit in på förmiddagen. Vi hade ett rätt långt telefonsamtal till och vi fick svar på våra frågor. Vi undrade också om hon visste när i september mötet skulle vara, men det gjorde hon tyvärr inte. Känns ändå fantastisk att få så mycket information om barnet redan nu. Detta beror på att vi är den enda svenska familjen som BV föreslår och då kan vi få anonymiserade dokument. Hur som helst så skickade hon mer information och vi fattade, efter att vi läst den, beslutet att vara med på presentationen. Spännande! Vi hoppas nu att matchning går smidigt.

/Ella

1 Kommentar »

Förfrågan

I torsdags skrev adoptionsorganisation ett inlägg på Facebook om att de även jobbar på sommaren för att ge barn som behöver en familj. Jag kommenterade med😊 ❤️. De svarade på detta med en kommentar. Efter detta hörde två personer av sig till mig och frågade om vi fått BB. Tydligen kunde konversationen på FB tolkas så. Jag fick tyvärr svara att det hade vi inte, men att det vore extra kul att få det just nu eftersom vi skulle träffa vår storfamilj (Henrys biologiska bröders familjer) dagen efter.

Det blev fredag och vi satte oss på tåget. Klockan blev över tolv, vilket är den tid BV stänger och jag hann tänka ”jaha, inte denna vecka heller” . Efter en stund på tåget kom ett mail från vår kontakt på BV. Hon undrade om hon kunde ringa efter lunch för hon hade en fråga som hon ville prata med oss om. Jag skrev såklart att hon kunde ringa. Efter en stunds spänd väntan ringde hon precis när vi rullade in på stationen. Jag lyckades koppla av alla ljud och baxa av väskor medan jag pratade. Hon berättade att de fått i uppgift att föreslå familj till ett barn och hon tänkte på oss. I september ska det vara ett möte på Cathwel där man tittar på ett antal familjer och en av dem blir sen matchade med barnet. Barnet har, som de allra flesta adopterade barn, haft en strulig start på livet. Jag fick rätt mycket information som jag försökte memorera för att kunna återge till Mathias. Hon sa att hon kunde skicka några anonymiserade dokument också där vi kunde läsa lite. Eftersom det finns lite olika saker att ta ställning till bestämde att vi skulle höra av oss på måndag och meddela om vi vill vara en av de familjer som presenteras i ärendet.

Eftersom detta är en mycket känslig del av processen vill jag inte skriva mer om barnet här. Tackar vi ja, och blir matchade med barnet kan jag skriva lite mer. Det känns mycket spännande och jag och Mathias har pratat mycket och bett om svar på några frågor innan vi bestämmer oss för hur vi ska göra. Vi har berättat lite för Henry och varit tydliga med att inget är klart ännu. Han har varit fullt upptagen av lek med bröderna och det har varit bra tycker jag. Jag och Mathias har kunnat bolla tankar med vår fina storfamilj ❤️ Tänk vilken timing!

/Ella

 

Lämna en kommentar »

Semestertankar

Semester, sol  och varmt! Glass, lek ute på gården, utflykter och bad. Vi njuter alla tre av ledighet. Det tar alltid lite tid att ställa om men nu är vi inne i semesterlunken 🙂

Något som inte tar semester är väntan och längtan. Fyra och en halv månad sen vi skickade vår ansökan. Hoppas varje dag på att telefonen ska ringa men ännu är det ingenting som hänt. Jag vet att det inte har gått så lång tid egentligen och att det står att väntetiden kan vara mellan 0-24 månader. Men…Var är den där turen som andra har som knappt hinner skicka iväg sina papper innan de får barnbeskedet? Tunga stunder börjar man lätt fundera på om det är något fel på vår ansökan. Gillar de inte oss? Hade vi fel bilder på huset? Det skulle ju finnas många barn som behöver familj i den åldern vi ansöker om. Det känns lite tyngre att träffa gravida och nyblivna föräldrar, särskilt de som får sitt andra eller tredje barn. Längtar efter att få se syskonen, våra barn leka ihop. Det är tråkigt att inte kunna ha några nyheter när vänner och familj frågar hur det går med processen.

Men vi hör barnfötter springa i huset, vi har någon som kallar oss mamma och pappa. Det är vi enormt tacksamma för ❤

Vi har precis skrivit återrapport och konstaterade att även om det tar lite tid så är det kul. Det är roligt att tänka efter vad som har hänt under året, titta på bilder och minnas. Se utveckling och framsteg.

 

/Ella

DSC_1618 (2)

Lämna en kommentar »

3 månader

Tre månader har gått sen vi skickade vår ansökan. Att vänta är jobbigt. Vissa dagar är värre än andra. Hoppas ju på att det ska gå snabbt denna gång. Jag tänker att man borde ha något väntansband, motsvarade sorgeband, så folk omkring en ser och vet att man går och väntar. Det finns med en hela tiden, oavsett vad man gör. Spelar ingen roll om man gör roliga saker eller knegar på jobbet. Tankarna finns med en hela tiden. Svårt att planera framåt när allt är ovisst. För min del gör det inget om folk vet, jag har varit mer öppen denna gång och det känns rätt, än så länge. Jag behöver prata och gnälla lite, andra kanske inte gör det.

Livet och vardagen är anpassat för barn och vi vet lite vad som väntar, men hur blir det att ha två? Som det stod i en bok jag läst för H om en flicka som blir storasyster, det är både härligt och besvärligt.

Nu vid tandborstningen så frågade H vad klockan var i Taiwan. Han tänkte på lillasyster eller lillebror som ligger där och sover.

I söndags fick jag fira min andra mors dag. En speciell känsla. Tänk att jag är mamma till världens bästa ❤

33598370_10155374711026860_8966654059092115456_o

/Ella

 

1 Kommentar »

Väntan har börjat

Då har det gått en månad sen vi la vår ansökan på lådan. Jag har redan börjat hoppa till av mail-och telefonsignaler från mobilen. Vet att jag är lite för ivrig men det känns än så länge lättare denna gång. Vi har en underbar son som sprudlar av energi och kärlek. Han fyllde 7 i måndags och blev ordentligt firad. I efter allt firande i går sa han att ”alla älskar mig” vilket gjorde mig så glad. Han känner att vi, hans föräldrar och hans släktingar och kompisar, älskar honom och de gör vi verkligen.

I väntans tider blir det mycket tankar på vad som är viktigt i livet och vad man vill ägna sitt liv åt. Jag brinner för adoption och tycker det är viktigt att när man gör ett så stort ingripande i ett barns liv måste se till att det blir bra. Det finns tyvärr här i Skåne ingen samlad mötesplats/kunskapscentra där adoptivfamiljer kan få professionellt stöd. Detta trots att Socialförvaltningen har ett uttalat uppdrag att särskilt stötta adoptivfamiljer. Jag har nu samlat ett gäng som är intresserade av att försöka starta upp en sådan och vi har börjat spåna lite smått. Insåg att jag inte kan göra det själv så jag frågade i några adoptionsforum på Facebook och fick napp. Det finns på sådan verksamhet på annat håll i landet och de är inspirerande att läsa om vad de gör. Känns kul att ha dragit igång detta och ger mig något att jobba mot och sysselsätta mig med under väntan. Vet att det är mycket organisatoriskt och många hinder som ska lösas med jag vill verkligen få till detta på något sätt.

Har precis läst en bloggbok som beskriver så väl hur det är att möta sitt barn första gågnen och sakta men säkert lära känna varandra och kommunicera. Så mycket igenkänning. Tack! Ser fram emot att få vara med om allt igen, men på ett annat sätt. Samtalet, resan, första mötet, de första trevande dagarna och att sakta men säkert komma in i vardagsrutiner som familj. Något av det jag ser mest fram emot är att se syskonen tillsammans. Med en son som själv säger att han kommer bli världens bästa storebror så kommer det nog gå bra :).

/Ella

 

3 Kommentarer »

Färdigt!

I blåsigt vinterskåneväder med minusgrader tog jag mig iväg och hämtade den färdigstämplade adoptionsakten. Det komiska är att jag samtidigt hämtade brevet med orginalhandlingarna som försvann. Vår handläggare hörde av sig för ett tag sen och skrev att brevet dykt upp. Det hade strulat med portot tydligen. Det behöver vi inte bry oss så mycket om nu i alla fall.

Den färdiga akten skulle nu ”bara” scannas in och skickas som kopia till BV. Inte så ”bara” eftersom papperna är ihopbundna av NP och man måste se till att alla sidor blir tydliga. Så efter två timmars arbete och 89 sidor senare är det klart och i morgon läggs den på lådan. Den riktiga väntan kan börja.

/Ella

_20180227_222022.JPG

Enter a caption

Lämna en kommentar »

Snödroppar och brev

Tänk att det kan vara så kul att få post! Var hemma idag med förkylning och bestämde mig för att inte fixa med något utan bara vila. Detta efter att jag tömt brevlådan på förmiddagen och bara fått annan post. Ingen avi som vi väntade på. Efter några timmar i soffan framför teven, när jag hämtat Henry och vi precis kommit innanför dörren frågar han om jag kollat brevlådan. Ja, sa jag men jag kan titta en gång till. Då låg det där. Avi om ett brev från UD. Så, det blev en tur i solen (som kom fram efter snöfallet på förmiddagen) bort till Ica. Jag hade med mig allt jag behövde för att packa om papperna och direkt skicka vidare till Taiwanesiska ambassaden. Killen som expiderade oss var mycket trevlig och serviceminded.  Han kopierade utan att blinka  en sida jag behövde från originalet från UD för att lägga till i kopian som ambassaden ska behålla. Detta är nu sista anhalten i legaliseringsrundan. Sen är ansökan klar att skicka till Taiwan!! 😊Fotopresentationen ligger klar och väntar sen några dagar tillbaka.

_20180221_213105.JPG

Vårvädret, snödropparna och knopparna idag kändes symboliska för det nya som är på väg.

_20180221_170611.JPG

_20180221_170516

1 Kommentar »