langtansbarnet

Vårt liv med ett efterlängtat barn

Gê gê och dì dì

Oj, vilken dag! Pirriga åt vi frukost i hotellets matsal innan vi ännu pirrigare satte oss i taxin mot Cathwel. ”Jag är den mest nervösa i hela världen” sa Henry. Vi behövde inte vänta många minuter i receptionen på Jonah house innan vi hörde några komma. En liten kille med världens smile och Anne dök upp. Det blev ingen kram men ett nyfiket och varmt möte blev det ändå. Vi gick direkt upp till ett stort lekrum, som för tillfället var belamrat med tvätt som hängde på tork. Men det hindrade inte Lo och Henry från att sätta igång och leka. Vi hängde på så gott vi kunde. Vi sparkade och kastade boll till varandra alla fyra och Anne stod bredvid och log. Vilken energi Lo hade! Skönt att veta att han kan sitta stilla och koncentrera sig på att rita och bygga också 😉 Vi tog fram lite bilar vi hade med och dom lekte killarna med en stund.  De åkte också rutchkana, gjorde kullerbyttor från en plint och provade allt möjligt som fanns i rummet medan svetten rann i det varma rummet. Lo har en stark och smidig kropp som en dansare. Mot slutet bjöd Lo på lite godis han hade i sin väska och han kallade Ella för mamma när han ville ge henne en godisbit. Henry kallade han för Gêgê (uttalas ungefär kökö) som betyder storebror. En stund senare sa han också pappa till Mathias. (Dì dì betyder lillebror). Så snabbt gick det 🙂

Efter en dryg timme så åkte vi med taxi till Taipei Zoo. Lo sprang före innan vi gick in till zoo och vi blev lite nervösa men förstod snabbt att han ändå hade koll på oss. Han verkar vara en orädd kille. Zoo var väldigt stort och vi fick se panda, koalor, puma, lejon, gorilla, schimpanser, björnar, flodhästar, noshörningar, elefefanter, lodjur, pingviner med flera. De flesta av djuren verkade må bra men en del av inhängnaderna var för små för djurens behov. Annars var det ett fint zoo. Henry öppnade verkligen sitt hjärta för sin bror och tog sig an honom från första stund. På zoo fick han fullt sjå med att se till att Lo inte sprang iväg för långt. Lo i sin tur såg upp till sin bror och gjorde nästan allt han gjorde (inklusive ropa mamma och peka på en dricka han ville ha) . De sprang och lekte kurragömma, snurrade runt med utsträckta armar och skrattade högt nästan hela rundan. Vi hann också med en lunch och Lo slukade snabbt sin hotdog. Killarna fick mot slutet var sin souvenir. Henry valde en Rubiks kub med djurmotiv istället för färger och Lo en Panda som kunde prata och sjunga.

Lo vekar vara en levnadsglad, positiv, social och energisk kille. Under promenaden märkte vi att han gick bort till familjer med barn och tittade och pratade med dem, kanske en liten tendens till gränslöshet. Han är också en självständig kille som är van att rå om sig själv. Detta är något vi förmodligen kommer få jobba lite med, att våga ta emot hjälp av andra och att ha en familj. Anne och hennes kollega på Cathwel berättade att de aldrig hade sett Lo så här utåtriktad och glad tidigare. Det måste verkligen ha hänt något idag när han fick träffa sina blivande föräldrar och storebror! Anne sa att hans personlighet verkligen blommade ut. Vi fick fin fysisk kontakt med Lo. Han tog oss i händerna, vill bli upplyft för att kunna se djuren ordentligt. Han satt på Mathias axlar och vi kunde till och med pussa lite lätt på honom 🙂 ❤

Att Lo hade haft en bra dag gick inte att ta miste på. När vi vid halv fem-tiden (efter en kort taxiresa där Lo höll på att somna med tummen i munnen) kom tillbaka till Cathwel ville han inte gå och blev mycket ledsen och började gråta. Ella frågade om han visste att vi skulle träffas i morgon också. Anne skyndade sig då bort och tröstade honom och förklarade detta för honom. Han lugnade sig lite men ville inte alls säga hejdå. Vi vågar knappt tänka på när vi ska säga hejdå i morgon och att det sen tar lång tid innan vi träffas igen. Lite tröst är det att tänka på att vi ska Skypa mellan resorna.

Väl tillbaka på hotellet med taiwanesisk hämtmat från ett superbra lokalt bufféställe fick storebror varva ner lite och han tog ett bad i badkaret innan läggningen. Ny dag i morgon!  Vi längtar ❤ ❤  ❤

/Ella och Mathias

 

 

 

 

Annonser
2 Kommentarer »

Nu är vi här!

Nu har familjen landat och installerat sig i Taipei. Det är bara att konstatera att det är en lååång resa från Kastrup till Taipei. Vi tycker i alla fall att vår sjuåring klarade det riktigt bra. : ) Han var också den som sov mest av oss tre, liggandes utsträckt mellan oss över flygsätena.

Vi bor på samma hotell som förra gången i ett identiskt rum. Rummet KAN till och med vara det samma som när vi bodde här för över två och ett halvt år sedan. :0 Jetlagen första kvällen var hemsk och ingen av oss somnade förrän klockan två på natten lokal tid. Klokt nog hade vi ingenting inplanerat idag, tisdag, så vi kunde sova ut, duscha och äta en god hotellfrukost. Sen gav vi oss ut i Taipei till fots/MRT. Skönt att kunna ta allting i sin egen takt! Taipei är ingen lätt stad att navigera till fots i. När det väl finns tydliga gatuskyltar är de ofta inte på engelska. Som tur är är invånarna alltid beredda att hjälpa till. En herre kom fram spontant när vi stod och ojade oss över vår karta som kanske inte alltid visar landmärken och gator så som vi vill. Vi hann i alla fall med  en del shopping, utmärkt lunch på Campus Café (rekommenderas), marknadsgata där det erbjöds ryggmassage medelst köttyxor (!), ett besök i ett buddistiskt stadstempel och lek i Peace Park innan det var dags att ta sig tillbaka till hotellet. Idag blev det medköpt middag (nudelkopp!!!) i ”vår” närbutik Wellcome. Nöjda och glada vid ”hemkomsten” var vi. Henry hade fått ett Magnastix på marknaden som han snabbt byggde ihop.

IMORGON är det alltså dags (!!) Vi ska träffa Lo (!!!) Ella till Henry: Känns det bra att du ska träffa lillbrorsan imorgon? Henry: Jepp. Vi ska utgå från Cathwel på Jonah House klockan 9.30, så det blir ca 20 minuters pirrig taxifärd  dit imorgon, onsdag. Det ska bli otroligt spännande. Det är omöjligt att i förväg kunna veta hur en kommer att reagera känslomässigt på det här första mötet. Vi tänker att vi får låta Los inledande reaktioner guida oss i början. Anne finns ju med också och så ska vi ju spendera dagen på vad som garanterat är en fantastisk plats att inleda det här föräldra/storebrorsskapet, Taipei Zoo! Säger bara: Pandor! Koalor! Gorillor! Önska oss lycka till! 😀 ❤

Mathias och Ella

1 Kommentar »

Nu kör (flyger) vi (snart) !

Om ett dygn händer det faktiskt. Vi reser till Taiwan för att träffa vår nya familjemedlem för första gången IRL. Vår son. Henrys lillebror. Känn på den! Självklart är vi mitt uppe i förberedelserna, men har den här veckan ändå hunnit jobba, gå på föreläsning om barns självkänsla, njutit av en konsert med en av Sveriges bästa folkmusikgrupper Väsen, gått på simskola och kollat på Mellon där Jon Henrik Fjällgren, adopterad från Colombia, än en gång gjort succé genom att gå direkt till final. Det här känns som vår vecka liksom. Vi tar det egentligen rätt cool, men det är kanske för att vi känner oss rätt väl förberedda den här gången. Fredagens Skype med Lo var också riktigt fin. Anne berättade att han gjort framsteg med talet, men det har vi redan förstått från tidigare Skype och från adoptionsorganisationens rapporter. Det är en härlig kille och en typisk fyraåring får man väl säga. Framåt ibland. Blyg ibland. Älskar att rita och måla och pyssla. Han bjöd oss allihop bland annat på en fin och fokuserad dans. Anne och hennes kollegor kunde bara luta sig tillbaka och njuta av framförandet. Vi med. Ja, han är verkligen fin på alla sätt, Lo! Enligt Anne har han börjat få en bra ”connection” till oss. Känns ju fantastiskt att höra så här en knapp vecka innan vi ska ses! 🙂 Vi pratade en hel del kring resan och fick helt klart för oss att Lo vet att vi snart ska ses, men att vi inte åker tillbaka tillsammans till Sverige den här gången.

Henry, som snart ska bli storebror är spänd, rastlös och lite nervös. Han pratar inte så mycket om sina känslor kring det hela om man inte frågar, men det märks ändå. Hoppas han kan sova ordentligt nu, natten innan avresa! Som tur är så ligger det lite vår i luften och det gör att fler barn är ute = mer lek för Henry och hans kompisar på gården. H. har haft två barnvaktskvällar nu i veckan när mamma och pappa har varit på evenemang och han har faktiskt klarat det galant. Starkt jobbat, hjärtat! Puss på dig!

Vi packar och planerar inför resan och det går framåt. Det hjälper ju till att det är andra gången vi åker till samma land och stad och att Ella är en så grym organisatör som skriver packlistor och grejer. 🙂 Rejäla resväskor har vi också fått låna av nära och kära. Det underlättar, så tack för det. Annars brukar vi mest packa i våra stora ryggsäckar som två backpackers. Vi vet vad vi ska ha på oss när vi träffar domarna i slutet av nästa vecka, men övriga sommarkläder är det väl sisådär med så här i vintertid, så vi tänkte ta en shoppingrunda i Taipei en av de första dagarna för att fylla på lite. Det ska bli omkring 25-28 grader under nästa vecka så det kan behövas.

Vi flyger som sagt imorgon kväll och natt i ungefär 15 timmar. Jag gruvar mig inte för själva flygresan, men jag hoppas att vi allihop får sova ett antal timmar så vi är något så när på banan under första dagen i Taipei. Det skulle liksom underlätta för kommande dagar också om vi är pigga och glada. Nåväl, que sera sera och så vidare. Allt löser sig.

Tack för uppmärksamheten. Kan tänka mig att vi uppdaterar bloggen lite oftare nu under veckan då (nästan) allting händer. Följ med oss då!

Allt gott! //Mathias

 

 

 

1 Kommentar »

Förberedelser

Nu är det knappt två veckor kvar tills vi sitter på planet till Taiwan och Lo. Vi förbereder både för resan och för att göra plats för en lillebror i huset. Vi har handlat lite grejer från Ikea. Bland annat en stol till köket och en byrå till kläder. Det blev jättebra. Vi förebereder också för att kunna kommunicera med bilder och veckoschema. Känns så kul att få göra detta igen. Inte minst att få följa med på en språklig resa och se hur ord och begrepp faller på plats och med hjälp av dem kunna få ta del av Los tankar och funderingar om sin nya tillvaro.

Jobbet är bara att beta av en dag i taget. Nu är det 8 jobbdagar kvar innan resan! Vi har fått några uppdateringar på mailen. Bland annat rapporter från september-november när vi blev matchade med honom och vi hade vår första Skype. Han ser fram emot att få leka med sin storebror och är nyfiken på sina nya föräldrar. Så kul att läsa ❤ Längar ännu mer! De förbereder honom så bra på olika sätt. De hade till exempel gjort flygplan i lera och Lo hade även ritat Henry. Sen pratar de om oss och vad som ska hända.

Imorgon är det Kinesiska nyåret och vi lämnar hundens år för att gå in i grisens år. Det ska vi fira 🙂 Henry ska få det traditionella röda kuvertet med lite pengar. Jag gillar att ha lite nya högtider att fira.

Vill passa på att också önska er ett gott nytt år!

/Ella

Lämna en kommentar »

Tredje Skypen

I morse var det dags för Skype igen, den tredje i ordningen. Vi blev förvånade när det inte var Ann som dök upp på skärmen bredvid Lo utan en man. Det visade sig vara Franky som vi har haft mailkorrespondensens med genom Barnens vänner. Kul att se honom in aktion, han var verkligen jättefin med Lo som verkade trygg med honom. Lo öppnade julklapparna vi skickat ner. När han fått fram munspelet provade han spela och log stort när det kom ljud. Duplon gillade han också och började direkt att bygga. Det mest populära paketet var ändå det sista med en tavla där man kan spika fast olika träfigurer med motiv från bondgården. Henry hade igår fått en låda med liten lego-robbot som han byggde ihop under tiden.

När paketöppningen var klar gjorde vi en rundvisning i huset. Vi använde vår nya surfplatta och kunde enkelt vända kameran och visa rummen. Detta hade vi provat innan för att veta att det skulle funka (ja, vi hade städat också 🙂 ). Lo verkade tycka det var spännande att se. Vi visade fotona på honom vi satt upp, det gillade han. Franky satte på en låt, Little apple, (som vi fick med oss när vi hämtade Henry) och Lo diggade 🙂 Vi tog fram gitarren och sjöng två sånger. När vi sjungit ”huvud axlar knä och tå” kontrade de (mest Franky) med att sjunga den på taiwanesiska. Kul! Lo hade stort fokus på sina nya saker. Vid något tillfälle hade han munspelet i ena handen och spelade samtidigt som han hamrade med den andra. Ibland behövde vi inte göra så mycket utan bara titta på honom när han pysslade med sitt och pratade med Franky. Mathias lånade Henrys munspel och började spela och Lo tog direkt upp sitt och spelade.

Vi frågade om Lo vet att vi ska komma i februari. Franky pratade rätt länge med Lo och vi förstod att han berättade det för honom där och då, vilket han också bekräftade sen. Vi såg ingen jättestark reaktion hos Lo, men det är svårt för honom att förstå vad det verkligen innebär. Vi hämtade också ett leksaksflygplan och Franky tydliggjorde för Lo att vi skulle komma i ett sådant till Taiwan och att han ska följa med oss nästa gång vi kommer.

För min del så är det ju helt underbart att få ”träffa” Lo, men det kändes att det var tredje gången vi Skypade, att processen är lång. Jag vill bara åka och hämta honom nu! Flyg och boende är i alla fall bokat och klart och det känns skönt. Om 33 dagar åker vi!

/Ella

1 Kommentar »

Två resor

 

Idag fick vi tillsist svar på frågan om vi behöver åka en eller två gånger. På grund av byte till nya domare är det svårt att uppskatta hur lång tid processen tar och därför råder Cathwel oss att åka två gånger, vilket vi också ska göra.

Vi har haft några dagar att smälta möjligheten att det skulle kunna bli två resor och nu är det skönt att ha det klart så att vi kan fortsätta med planeringen. Jag känner en familj som nyligen gjort dessa två resor och tyckte att det var positivt. Det känns jättebra att höra. Jag är så glad att det finns så mycket fina människor att bolla funderingar med.

Ekonomin är ju tyvärr en stor del i hela. Det känns tungt med dessa stora utgifter och önskar att vi hade haft någon rik och snäll släkting … Skulle vi räkna på det tror jag snarare att det är billigare, att åka två gånger. Hoppas på det i alla fall. Det blir färre dagar på hotell och under första resan kan vi välja att bo i ett mindre rum. Vi behöver inte heller leva på föräldrapenning under tiden vi väntar på att processen ska blir klar. Dessutom skulle det vara jobbigt att gå i Taiwan och vänta på meddelande när vi får åka hem. Visst hade vi utnyttjat tiden till att uppleva Taipei men som nybliven tvåbarnsfamilj skulle vi längta hem och komma in i våra egna rutiner och vardag.

Det kommer bli svårt att gå in och jobba mellar resorna men förhoppningsvis blir det inte så lång tid. Det mest påfrestande kommer ändå att bli att åka hem utan Lo efter att ha träffat honom på riktigt.

Vi är på gång nu i alla fall och kommer ha våran Lo hemma inom en överskådlig tid <3. Idag var jag och Henry och vaccinerade oss så nu är det gjort. Ikväll ska vi kolla in flygtiderna 🙂

/Ella

1 Kommentar »

Resebesked!

Efter flera dagars fint julfirande så kommer någon slags vardag igång igen efter annandagen. Är man som vi är inne i en adoptionsprocess så innebär det att vår organisation jobbar igen och det finns möjlighet för oss att höra någonting om Lo och vår resa. Jag har alltid lite extra förhoppning efter helgdagar då de i Taiwan fortfarande jobbar på under våra röda dagar. Denna morgon hade Mathias gått iväg tidigt till jobbet och jag och Henry har julledigt hemma. Jag vaknar vid halv nio och Henry som varit uppe kommer in och lägger sig i sängen hos mig. 9.04 ringer telefonen och det är ett mobilnummer jag inte känner till. Funderar på att låta bli att svara om det skulle vara någon försäljare. Men det kommer inte upp någon varning på Truecaller så jag svarar. ”Hej, det är C från Barnens vänner”. Jag vaknade till ordentligt. Nu händer det! Först frågar hon om vi pratat med hennes kollega innan jul om vår resa. Nej, sa jag det har vi inte. Hon berättar då att vi fått tid för Court hearing i domstolen den 22 februari och att vi ska vara på plats i Taiwan den 19 februari. YES!!! Hon säger också att vi kommer åka två gånger på grund av den osäkra tiden mellen förhandlingarna i domstolen. Detta innebär att vi kommer åka hem utan Lo första gången. Känns inte alls roligt men samtidigt var vi förberedda på att det kunde bli så. Hon som ringde är inte den vi brukar ha kontakt med men det är en liten organisation så de har alla kolla på de olika ärendena och hur processerna ser ut i länderna. Hoppas ändå att hon har fel… Hon skulle dubbelkolla om vi skulle ställa oss in på två resor. I mailet hon sen skickar skriver de på Cathwel inget om två resor men heller inget om hemresan.

MEN nu närmar det sig verkligen och det känns underbart 🙂 Det kommer bli lättare att gå tillbaka till jobbet när vi har en resa inbokad. Jag berättade för Henry som såklart blev jätteglad men när jag sa att vi kommer åka två gånger undrade han om vi hade pengar till det. Älskade unge, vilken fundering av en 7-åring! Det löser vi såklart, sa jag till honom! Sen ringde jag till Mathias. Han svarade inte på sin mobil så jag ringde till hans jobb. Kollegan som svarade sa att han nog höll på att ringa mig. Till slut kom fick jag honom i luren och kunde berätta. Han blev jätteglad och förvånad över att det gick så snabbt. Precis som för mig så grumlades det hela lite av att vi måste åka två gånger men vi får se hur det blir. Vi ska i alla fall fira och har detta härliga besked med oss in i det nya året!!

Gott nytt år till er!

/Ella

5 Kommentarer »

Jul-Skype!

I morse, dagen efter Lucia, var det dags för andra Skypen med Lo. Efter frukost drog vi på oss tomteluvorna alla tre och väntade spänt framför datorn på att Cathwel skulle ringa upp oss. Vi tänkte oss ett lite löst planerat jultema även om vi vet att julen inte är lika stor i Taiwan som här. Cirka 7.30 svensk tid plingade det numera välbekanta ljudet på Ellas dator och vi kunde börja vårt möte. Lo hade på sig sina förskolekläder och en tjock tröja och Anne hade på sig halsduk inomhus. Det är tydligen ganska kallt där nu, med taiwanesiska mått mätt alltså. Lo hade med sig tyg-lodjuret som vi skickade ner för ett litet tag sen, så det plockades fram. Både han och Anne trodde det var en tiger, så vi förklarade att det är en ”lynx”, ett stort vackert kattdjur som bor längre upp i Sverige. Vi visade också bilder och ett kort filmklipp på ett riktigt lodjur. Lo och Anne bläddrade genom fotoalbumet med bilderna på oss, våra omgivningar och vår närmaste familj och släkt. Man behöver inte kunna taiwanesiska för att förstå att det finns funderingar och kommentarer kring bilderna. Lo känns verkligen som ett förskolebarn nu – nyfiken, alert och intresserad av allt nytt. 🙂 Vi får ett så fint och vänligt intryck av vår pojke och Anne konstaterar också att han har en väldigt snäll energi och att han är ”funny”. 🙂 Det är en kärleksfull kille vi kommer att få, helt klart. Vid ett tillfälle såg han att Ella pussade på Henry och då undrade han om ”mama” kommer att pussa på honom också. SÅKLART! :D. Massa slängpussar mot kameran blev det efter det. ❤

Efter album och lodjurskoll fick vi höra Bjällerklang på taiwanesiska. Att Lo vågar sjunga för oss redan är ju faktiskt rätt så fantastiskt med tanke på att vi faktiskt bara har träffats två gånger! Vi ”kontrade” med två julsånger på svenska; Ella på gitarr och hela familjen på sång. Det gillades skarpt! Lo gungade med och imiterade våra handrörelser. Sedan mycket lek och pyssel. Henry och Lo räknade till tio på taiwanesiska. Lo verkar ha lätt för att koncentrera sig på att bygga, leka och rita. Han går verkligen in för det på bästa sätt. Ella och Henry fixade rader med pappershjärtan och gubbar och Ella flätade en hjärtformad korg av papper. Under tiden berättade Anne att Lo har gjort stora framsteg kognitivt och med språket. Han har nu inga problem med att uttrycka sig i hela meningar nu vilket känns jättebra med tanke på det stundande språkbytet till svenska. Vi känner oss nu helt övertygade om att det kommer att funka bra för Lo i Sverige med språk och övrig kommunikation.

Vi har nyligen skickat ner julklappar. Vi valde vars en. (Gissa gärna vem som valde vad). Det blev en pysselbondgård, Duplo med gårdsdjur och ett munspel. Vi bestämde oss för att inte säga något om det idag. Det får bli en överraskning när Cathwel lämnar över klapparna och vi är såklart säkra på att Lo kommer att gilla alltihop. 😀

Det bästa idag kom ändå nästan mot slutet av mötet Anne förklarade (igen) för Lo att han kommer att bo med oss i Sverige och frågade om han tycker om sin ”Mama”, ”Papa” och Henry. Och svaret blev… JA! 😀 Fantastisk känsla. För att sammanfatta en timme och en kvarts möte så känns det riktigt bra alltihop och vi längtar otroligt mycket efter att få packa, hoppa på flyget och träffa vår son i ”världens vänligaste land” Taiwan. Tills dess ser vi även fram emot fler Skype-möten i början av nästa år.

Även om det är några veckor kvar så vill vi passa att önska en god jul och ett riktigt gott nytt år! Händer det något mer spännande så uppdaterar vi såklart bloggen. Ta hand om er!

//Mathias

 

 

 

 

 

1 Kommentar »

Novembertankar

Lika tyst som det varit på bloggen har det varit på mail och telefon när det gäller vår adoption – inga nyheter. Hade inte heller förväntat mig annat. Det som närmast kan komma är någon uppdatering foton och ny Skype-tid. Men väntan är dryg. Bra att det snart är jul så det finns saker att sysselsätta sig med. Jag, Mathias och Henry ska välja en julklapp var och skicka ner till Lo. Ser inte fram emot att gå tillbaka till jobb efter julledigheten. Vi har i alla fall fått Los uppehållstillstånd. Eftersom vi inte är juridiska föräldrar till honom första tiden måste han ha det. Nu är det på plats ialla fall.

Jag började häromdagen fundera på när man egentligen börjar räkna väntetiden mellan barnbesked och resebesked. På vår organisations hemsida står bara att barnet hämtas ca 4-6 månader efter barnbeskedet. Men gäller det från när de ringde och sa att vi var matchade? Eller när vi får/skickar tillbaka kontrakten? Ställde frågan i en av de adoptionsgrupper jag är med i på facebook. Fick några olika svar. Någon skrev telefonsamtalet några menade att det var när man skickar tillbaka de påskrivna papperna. Ska kolla med adoptionsorganisationen… Det gör en dryg månads skillnad i räkning för oss.  Förra gången hade det gjort tre månaders skillnad. Det är mest kul att ha ett datum att räkna från.

Fick svar från organisationen i skrivandet stund 🙂 Det är när de ringer man ska räkna från. Då har vi väntat två månader och 13 dagar!

Jag har insett att det många existentiella frågor som uppstår när man blir förälder. Jag började redan när vi väntade på Henry börjat fundera på vad som är viktigt för mig att göra i livet men det blir mer tydligt nu. Vad vill jag jobba med? Hur stor del av min tid vill jag lägga på jobb/familj. Vad vill jag göra på min fritid? Vad behöver jag för att må bra? Nu när jag varit mamma i snart två och ett halvt år så vet jag vad det handlar om att vara förälder och det är lättare att hitta svar på frågorna. Säkert kommer det ändras när jag blir tvåbarnsmamma. Tankeleken med en bucketlist är inte så dum att göra. Sen ska man hitta praktiska/ekonomiska lösningar för att nå sina mål. De är mycket det jag klurar på nu. Kanske måsta jag våga satsa lite mer och inte stoppas av de första hinder som uppstår i tankarna.

/Ella

 

 

Lämna en kommentar »

Första Skypen!

I morse var det äntligen dags. Vi Skypade med Lo för första gången! Klockan var prick 7.30 i Sverige vilket motsvarar 14.30 i Taipei när det ringde på laptopen. Lo hade redan hunnit vara i förskolan medan vi hade sovit, ätit frukost och förberett oss med leksaker och ballonger. Vi var rejält pirriga innan vi började. Henrys första ord när han vaknade var ”Skaaajp!!” 🙂 Vi hade hoppats på att Anne, som även var Henrys socialarbetare, skulle dyka upp i rutan,  – och det gjorde hon! Jätteroligt att träffa Anne igen. Hon är så bra med barnen som hon stöttar och hjälper i Taiwan. Lo, som var klädd i en klargul mönstrad skjorta, verkade inte särskilt blyg. Han tittade upp från sina leksaker nästan med en gång och vinkade mot oss och började snabbt leka och kommunicera genom tydligt kroppsspråk och lite tal. Han verkade glad och framåt. Anne sa att han är ”independent” och ”gentle”, självständig och snäll. Vi tyckte alla att han hade en härlig energi, som matchar resten av familjen. Lo kunde koncentrera sig långa stunder på sina lekar och teckningar och kommunikationen med oss. Vi uppfattade det som att han känner sig trygg trots en speciell situation och ny miljö. Skönt att se!

Vi började med att blåsa upp ballonger och ”skjuta” iväg dem. Vi hämtade också ett stort slott som Henry byggt av Duplo för ett litet tag sen. Detta imponerade på Lo som lutade sig fram mot kameran för att kunna se det ordentligt. Sen bad vi Anne ta fram en bläckfiskleksak som kan snurra. Henry hade riktigt roligt med den när vi skypade med honom. Leksaken hittades och Lo tyckte också den var toppen. Vi lekte att vi kastades bakåt i soffan när Lo fick tentaklerna att snurra nära kameran. Anne berättade sen att Lo tycker om musik, så vi hämtade lite instrument och  spelade och sjöng några barnlåtar. Henry hade sitt fina munspel.  Lo gillade detta, även om han inte själv sjöng med,

Det var jättefint och roligt att se Lo och Henry leka och härma varandra för första gången. När Henry visade sin största bil så letade Lo spontant fram två stora grävskopor ur leksakslådan som han visade upp och lekte med. Det fanns även en Ironman-mask bland leksakerna så Henry som har en likadan hämtade sin så de kunde leka lite med dessa samtidigt. Henry ritade sen en kärleksfull bild på sin stora ritplatta där han och Lo håller varandra i händerna. Hur gulligt som helst! Sedan skrev han deras taiwanesiska namn bredvid bilden. ❤ Ella ritade en bild som liknade en teckning Lo höll på med under skypen. Den verkade han också gilla och Anne uppmärksammade honom  på att de var väldigt lika. Mathias visade upp omslaget till filmen Lejonkungen eftersom Lo hade sagt att han tycker om lejon. Först bad han om att få se insidan av omslaget och efter det sa han att han ville se filmen med ”mama”, ”papa” och Henry. ❤ Det här bådar gott. 😀

För att sammanfatta denna fina timme lite så var det en jättesöt intresserad kille med härlig energi vi fick träffa. Vi har allihop surfat på den här positiva känslan hela dagen även om vi har varit på olika håll med kurs, jobb och skola. Det känns verkligen på riktigt nu. Att se rörelser och höra skratt och prat överträffar på alla sätt att läsa torra rapporter. Det är fantastiskt att få ha de här Skype-mötena. Vi har tidigare skrivit att Lo har haft en tuff start i livet, men i morse fick vi se vilken livsglädje han utstrålar och vi kunde släppa mycket av den oro vi har haft kring hans hälsa och utveckling. En stor eloge vill vi ge till Cathwel och myndigheterna i Taiwan som under ett års tid har sett till att Lo fått det stöd och de insatser han behöver för att komma ifatt. Vi är så glada att han kommer få denna hjälp ända tills han får oss som ny familj. Tack! Che-che!

//Mathias och Ella

_20181108_201328

After-Skype!

1 Kommentar »